Foto: Ryan Garrison
Vem är du?
Anders Löfberg, 41 år, kommer från Fagerhult i Småland. Spelar främst fiol och cello men trakterar även kontrabas, hardingfela, sjunger och dansar som bisyssla.
Vad gör du idag?
Idag jobbar jag heltid som frilansmusiker och har gjort sedan 2008 då jag gick ut Kungl. Musikhögskolan i Stockholm som folkmusiker (tre år) på fiol. Jag sysslar till största delen med live-framträdanden men ibland förekommer även studioinspelningar. Att vara frilansmusiker innebär ju alltid en del administration först och främst runt sig själv men också runt de band jag är medlem i. Komponering och arrangering av först och främst min egna musik är också något jag jobbar med.
Vad har tiden på Birka betytt för dig?
Åren på Birka har varit ovärderliga för mig. Jag kan nog säga att de var två av de bästa och mest utvecklande åren av mitt liv. Jag har min bakgrund i folkmusiken men åren innan jag kom in på Birka hade jag börjat spela kontrabas och lite trummor men hade inte gått någon estetisk linje. Jag gick elprogrammet. Jag övade dock flitigt, tog privatlektioner och spelade till plattor. Jag hade aldrig spelat i en jazzensemble innan jag kom in men kände att jazz och improvisation var något jag hade potential för och ville ge mig in i. Jag har alltid gillat rytmisk musik och sväng så jazz passade mig. Jag lärde mig otroligt mycket på dessa intensiva år dels vad det gäller, ensemblespel, gehör, timing, scenvana, fick upp en spelteknik, konstnärlig utveckling, lyssnade på mängder av musik etc. men även den sociala biten att ingå i en grupp, att bo tillsammans med likasinnade men med andra bakgrunder än en själv och att göra och uppleva saker tillsammans var minst lika viktigt.
Ditt bästa Birka-minne?
Det finns ju förstås många! Den otroligt fina platsen, de vänner man fick och som man fortfarande håller kontakten med i dag, alla resor, korta som långa. De fina lärarna som såg en och ens potential och ens strävan.
I vår årskull spelade alla med alla i alla möjliga konstellationer vilket tillslut innebar att vi elever, på eget initiativ, var tvungna att hålla stormöte och göra upp ett schema en gång för alla för att få ordning på logistiken vilket resulterade i att alla ensemblerum utnyttjades till max förutom på dagtid mellan lektionerna, även på kvällen från 17-24 mån-fredag. Det var inget fel på motivationen i vår årgång.
Ditt bästa tips för någon som funderar på att söka till Birkas musiklinjer?
Att få nörda in sig i sin bubbla och bara göra det man helst vill ett tag är väldigt utvecklade. Jag minns att jag under denna tid vid något tillfälle tittade mig i spegeln och sa till mig själv: Anders, du ska ta mig sjutton bli jazzmusiker! Och så hade det säkert blivit om jag gett kontrabasen ytterligare något år och kommit in på någon av av musikhögskolorna som jag sökte till på den tiden. Men som så ofta blir det aldrig riktigt som man tänkt sig. Jag kom in på folkmusik på Musikhögskolan i Stockholm i stället, på fiol. Jag spelade fortfarande kontra men började öva cello och fick lektioner även på den. Med mina kunskaper inom folkmusik och jazz utvecklade jag ett cellospel som skulle bli ganska så unikt. Visst, jag spelar nästan ingen kontra längre men allt jag lärde mig på Birka lever kvar i mitt cellospel och i det mesta jag håller på med nu för tiden. Jag har fått spela med människor på scener idag som jag knappast kunde drömma om då.
Men mitt allra bästa tips är: Ge detta en chans och se om det passar dig. Oavsett var du senare hamnar i livet är det oftast värt det. För mig var det ovärderligt.